Hej allesammans!
Nu har jag haft min blogg i drygt en måndag och har fram till i dag haft 19,453 sidvisningar. Det är ju helt galet! Jag blir riktigt glad för detta. Dock jag ska ställa till det lite för er och flytta mitt bloggande till blogspot. Jag gillar det blogg-verktyget bättre.
Jag hoppas att du följer med mig dit?
http://hornyand-hornyand.blogspot.com/
Ni som har varit underbara och länkar till mig – vill ni ändra länken? Jag vet att jag är bökig 
När man inleder en distansrelation måste man vara enormt lyhörd i och med att det kommunikationsmedlet man använder sig av mest är telefon. Alternativt över internet, mail, eller liknande. Det fungerade väldigt dåligt för oss.
Att inleda en relation utan att få lära känna kroppspråket i samma takt som det verbala blev bara konstigt. Med mitt tvivel som blockerade mig från att lyssna utan att verkligen se och förstå blev vår kommunikation dålig. När vi väl träffades fungerade allt bra till en början. När vi träffades så pratade vi aldrig om vår problematik i att kommunicera via telefon.
Våra träffar blev allt för mig. Allt annat räknades inte, jag plockade bort distansen ur relationen för att jag inte kunde hantera den. Både jag och Mr Sambo la allt krut i våra träffar, då skulle vi ta igen det vi missat då vi varit i från varandra. Det skulle vara perfekt. Så vi fick ingen vardag… Vi hade massa förlorad tid att ta igen. Det var i allafall så vi resonerade, mest jag, men även Mr Sambo.
När vi var i från varandra så försökte jag ändå plocka bort distansen genom att avkräva att vi berättade om våra dagar, i detalj från vilken tid vi vaknade, till vilken lunch vi åt till vad exakt vi gjort på kvällen. Med denna information fick jag en känsla av det var vi, trotts distansen. Vi var i varandras liv trotts alla milen mellan oss.
Kommunikationen blev kravfylld, enkelspårig och tillslut handlade den om att Mr sambo lyssnade, medan jag pratade om vad jag kände. Jag avkrävde svar, jag avkrävde att han hade en plan på hur distansen skulle upphöra. Jag började att ställa helt orimliga krav på honom, över telefon…
Kommunikationen har varit bökig på grund av den stökiga starten. Kommunikationsproblematiken har bara eskalerat, fram till för ett par månader sedan. Nu lyssnar vi på varandra, nu ser vi varandra och nu först kan vi starta vår relation – på riktigt.
Jag ska göra ett försök att släppa in er i mitt liv och genom det hoppas på att ni får någon förklaring varför jag och Mr Sambo lever i en sexlös relation…
Jag och Mr Sambo träffades via nätet på en sexsida, där mailades vi och sedan gick vi från den sidan till MSN, sen telefon och inte långt därefter satt jag mig i bilen och åkte till hans stad för en kopp kaffe. Jag tror att vi pratades knappt en månad innan vi sågs på riktigt.
Det klickade direkt mellan oss. Vi spenderade flera timmar i hans soffa och prata om allt mellan himmel och jord. Sedan tog vi oss ner till en bar och drack ett par öl, vilket resulterade att jag blev tvungen att sova kvar vilket inte var planen. Jag hade retas tidigare och sagt att jag är grym på att suga kuk – vilket jag visade vår första natt tillsammans. En avsugning, sen sov vi.
Jag åkte hem dagen efter och blev nerbjuden redan dagen efter på middag. Vi höll på att falla för varandra rätt ordentligt väldigt tidigt och blev förälskade väldigt tidigt, utan att ta hänsyn till distans mellan oss. Den var inte lång, men det existerade. Det gick snabbt och vi blev tillsammans efter knappt en månads dejtande.
Vi träffades i ett halvår och gick som på rosa moln under den tiden, allt fungerade, precis allt. Ett halvår in på relationen började distansen att göra sig påmind för mig. Jag började att tvivla på oss, tvivla på att vi skulle hålla ihop, tvivlade på kärleken, tvivlade på Mr Sambo kärlek till mig, tvivlade på precis allt.
Mr Sambo försökte gång på gång intala mig att vi fixar det, att han älskar mig, att jag inte behövde tvivla, han påminde mig om oss från början, om att distansen bara är fysisk, att den inte kommer att vara förevigt.
Mitt tvivel blev som en irriterad böld på vår relation.
Bilden talar liksom för sig själv!
Jag skriver rätt ofta vad jag vill ha och göra med Mr Sambo, men jag har inte nämnt att jag vill ha min fitta slickad. Men det vill jag såklart! Ganska så jävla skit mycket dessutom. Men.. Jag har svårt att ta emot – och bara att ta emot. Jag har alltid haft det. Jag blir lätt stel och kan ha svårt att slappna av när jag man pillar, kysser och slickar min fitta.
I dag är en dag som jag är trött i huvudet efter arbetet och vill hoppa in i ett bad, slappna av, ropa in sambon, be han joina mig i badet. Sen vill jag att vi onanerar tillsammans innan vi stiger upp och han ger mig en till orgasm med sina fingrar och tunga.
Men.. Det lär ju inte hända i den närmsta framtiden 
Och ja, i kväll är jag bitter, bitter som fan dessutom. Ge mig sex för i helvete?! Nu nyss vafalls… Ta i mig, rör vid mig. Låt min tunga snudda din tunga, en enkel kyss? Näääärå. Okej, jag är medveten om att jag är pms-bitter-fitta nu och då kommer denna bitterheten som annars lyser med sin frånvaro.
Grrr, en sådan här bild gör mig galet avundsjuk…
Jag brukar fantisera om oss och vårt duschsex! Jag längtar efter ditt sexiga ”dusch-utseende” när du står och håller i mina höfter och pumpar mig tills att du vände mig om, tröck ner mig på golvet och sprutade din sats i mitt ansikte, det är så förbaskat sexigt…. Mh!
Jag vill att du tar kommandot! Dominerar, bestämmer…
Blanka Blad vill jag puscha för… Jag tycker om att läsa om sex och samlevnad som är skriven med en blandning av humor och härlig självinsikt. Besök hennes blogg på länken nedan.
Mr Sambo,it’s all yours baby!
Jag tror att min blogg skapar många tankar hos er besökare som sprider detta vidare vilket är ganska skönt. Att öppna upp för diskussion, att få människor att tänka, reflektera och analysera över ämnen som berör mig i allra högsta grad är bra. Jag tycker faktiskt att det är bra att du, jag och alla ni andra ser till att ämnen som dessa öppnas upp.På så sätt kanske vi kan hjälpa åt så att sexlösheten, blir sexigheten! 
Faktum är att leva i ett förhållande som detta är inte helt ovanligt, ändå är det nästan ingen som pratar om det – för att vi helt enkelt skäms. Klumpesnusk skrev ett inlägg om Sexlösa förhållanden. Även Blanka blad berör ämnet Att leva utan sex i sitt förhållande och denna blogg berör ämnen hela tiden i och med att jag ÄR i ett förhållande som är sexlöst.
Ämnet är känsligt, enormt faktiskt och jag hoppas någonstans att de som svarat ”Ja, tyvärr (29%, 62 Votes)” i Klumpesnusk’s blogg klarar/orkar att höra av dig på något sätt för faktiskt är det så att de flesta människor svar på att man hamnat i en sexlös relation handlar om, otrohet, kärleken finns inte längre, han har träffat någon annan, och detta har jag nämnt förut och det gör mig förbannat less och en heldel pissed off!
Jag funderar varje dag på hur jag ska kunna förklara för er läsare varför jag och min sambo inte har sex men jag vet inte om det går helt enkelt. För att ni ska få en helt ärlig förståelse för vad jag och min sambo sitter i behöver jag berätta hela vår historia tillsammans, alla de stora och små sakerna som nystas ihop till det hinder vi har i dag.
Jag kan säga vad det inte beror på: Otrohet, brist på kärlek och svaghet. Jag kan också säga vilka lösningar vi inte har tagit eller tänka ta: Öppna upp förhållandet, upphåll i förhållandet eller fysisk distans. För att underröja vårt hinder behöver vi faktisk tillåtas oss att – helt enkelt – Bara Vara.
I många relationer blir det ett definitivt sex-uppehåll när vi kvinnor har ”röda veckan” – nu har jag ett uppehåll (minst sagt) av andra orsaker, men om saker och ting vore som dom ska vara så har ”BlowJob-veckan” varit nu. Det är mycket roligare med avsugningsvecka i stället för ”röda veckan” eller hur? Jag saknar att suga din kuk Mr Sambo! Like Hell!
I och med att jag älskar att suga kuk gillas resultatet lika mycket…
